Men det gör mig ingenting. Jag kan gärna gå runt leendes och vara galen. Det är faktiskt riktigt roligt och jag skrattar åt min egen förtjusning. Jag börjar sjunga: “Mother i feel you, under my skin, mother I feel your heartbeet, Heya Heya Ho”. Jag lägger på min superduperpowerfulla shamanröst medan jag traskar Stureplan fram. Jag känner mig hämningslös och fri.
En smula malplacé men ändå helt rätt. Det gör dom gott, tänker jag och stirrar en stressad kostymklädd herre i ögonen och sjunger HEYA HO. Han tar förskräckt upp sin Iphone och ringer efter en taxi.
Ja, ojojoj vad elva dagar på Ängsbacka kan vara revolutionerande. Jag har gjort uppror mot tråkighet och tafatthet. Nu regerar Lust och Frihet.
Och våren är här.
Sedan kommer sommaren.
Och då är det No Mind festival
och Yoga festival
och Raw Life festival
och Tantra festival
Himmel och pannkaka
Detta kan jag ju inte missa!
Jag får säga upp mig från mitt jobb
hyra ut min sommarstuga
och flytta till Värmland. 

ja.
Men JA!
Det låter fantastiskt.
Tack för en fantastisk transformation kära Dans, kära Yoga och kära hela festivalen. Tack vackra Ängsbacka och alla fantastiska människor med ögon som strålar, och solen och regnet och den lilla snö som föll. Tack tack tack!
Vi ses i sommar.

HEYA HO!
Lycke Claesson

Pssst…Läs mer om hur Yoga och Danspåskfestivalen upplevdes på Bob Hanssons blogg. 

Jag träffar Momo Dalvald och ber honom berätta hur han upplever
dansen med Rowan: ”Jag älskar kontrasten mellan impulser och gester. Det ger mig trans, jag dansar in i ett extatiskt transtillstånd och jag har ingen aning om vad som händer. Jag hamnar bortom mitt vanliga rörelsemönster och nya impulser får space att födas. När dansen dansades in i bön, dansade jag till skogen, stjärnorna, månen och solen. Det gick runt, runt. Det fanns inte något i vägen. Jag var ett brinnande träd, jag var kaninerna som flydde. Trummans monotona dunkande som hela tiden fanns där blev pulsen som styrde dansen framåt. Jag dansade ner i kroppen och kände tomheten. Sedan kom stillheten efteråt, den långa utandningen efter två timmar av hjärtslag mot trummans skinn. “ 

Rowan Jacqeline har också tre dagars workshop efter Påskfestivalen. “The River That Finds Us”. HÄR finns mer information.

Låt dansen dansa oss.
/Lycke

Välkomna in på Bob Hanssons blogg där Ida öppenhjärtigt delar med sig av sina upplevelser från Ängsbacka.  http://blogg.passagen.se/bobhansson/

Jag gick på Bob Hanssons Workshop i “Kundalini Birth”. Med förbundna ögon ledde han oss ut i skogen. Han satte mig ner i gräset och bad mig att skriva något om Födelse. Jag tog av ögonbindeln, solen höll på att gå ner bakom granarna, fågelsång och vårdoft. Sedan skrev jag:

Hej Mamma.
Du va ganska tjock.
Du hade stora varma bröst
fyllda med Arla extra fat milk
som väntade på mig.
På BB tog du en rulator
dansade till Cohen
och vattnet gick
jag tror att vattnet gick
jo vattnet gick.
Men jag kom!
Det var enkelt
det gjorde knappt ont
Fullmåne
stjärnglitter
JAG KOM MAMMA
JAG KOM TILL DIG
håll om mig så som du gjorde då
när vi såg varandra för första gången
se mig som om du såg mig första gången
och glöm bort allt det där pubertala
Håll om mig
jag har växt lite nu
jag är längre än dig
och jag kan stjärnorna bättre
jag kan visa dig karlavagen
och du kan säga att livet är så stort, så stort
så som du alltid gjorde
sjung lite oxå. ja.
Och läs boken om Plupp.
så som du alltid gjorde
plupp plupp plupp plupp
i fjällen.
Vi skulle ju bestiga Kebenikajse
du och jag
i sommar kanske
Jo i sommar blir det nog.
Ja. I sommar.

Ps… Ni kan gå in på Bob Hanssons blogg och läsa mer om Ängsbacka, Bob och typ kärlek. http://blogg.passagen.se/bobhansson/

Ha en fantastisk dag. Lycke!

Idag är en dag jag har väntat på i månader. Sov inte så många timmar inatt. Mitt system är aktiverat. Idag kommer alla ledare och alla deltagare. Kl 18 äter vi middag tillsammans. Kl 19.30 samlas vi i den övre ladan för välkomstceremoni. Jag och Moa Goliats har lagt programmet och hälsar då alla välkomna till Yoga och Danspåsk 2012 – Coming alive. Och du är inbjuden.

De senaste dagarna har varit en resa i känslor och upplevelser. Från förplanering och emailkontakter med alla spännande ledare, så har vi nu dansat, jobbat och stöttats av ett 40-tal volontärer och koordinatorer. Rädslan och stressen har funnits med mig. Skrattet, leken och frihetens danser. Och så de där stunderna. De har varit så många den här veckan. De där stunderna när det strålar till i kroppen av liv. När jag satte mig mitt emot en vän för en kort sharing och gick från vilsenhet till totalt lugn. När jag sett ut över Ängsbackas ängar och ögonen har tårats. När jag tittat mig omkring och sett människor vara tillsammans. Människor som skrattat och skuttat, myst i soffan, med leenden som gnistrar och hon som suttit med sin kopp och tittat ut genom fönstret med det största lugn man kan föreställa sig. I like your energy sa jag. I feel very calm sa hon. När någon i en dans kommit fram och hållit mig om axeln, så stilla.

Det stora äventyret börjar idag. Och jag tänker ta med hela mig på den resan. Både mina inre små. Och mina stora starka. Jag har coachats av Anna och gett mig själv det utrymmet när jag höll på att förlora mig själv i min roll. Nu är jag beredd. Jag tänker ge till mig själv de stunderna när jag känner vem jag är i allt det som händer. Det är vad Ängsbacka handlar om för mig just nu. Just nu vill jag leva, just nu vill jag känna… (Tack Tomas Ledin & Laleh)

Magnus Vikström
programkoordinator
Ängsbacka Yoga & Danspåsk

Jag tänkte bara skicka en liten hälsning från årets förberedelser…

Det har redan börjat! Det var värsta discot som start på morgonmötet i morse. Och en del av oss hade varit uppe tidigt och börjat dagen med Virya Yoga med Clara. Överallt här på Ängsbacka fejas och fixas det inför Yoga & Dansfestivalen över påsken. Caféet väcks till liv efter vinterns kyla, pannan eldas för fullt för att värma upp alla husen, och påskäggen göms mellan Buddhafigurer, Spikmattor och Meditationsstolar.

Volontärerna kom i lördags och har redan fått upp ångan som tur är, för det mycket att ordna med. Vi måste låna ihop en synt till festvialbandet, någon behöver sova i Strawberry House, vårt supermysiga lerhus och tända eld i kaminen halv fyra så det är varmt till Sadhana som börjar (så sent som) klockan sex. Och vi måste hämta 150 stora stenar uppe i skogsbrynet som vår schaman Rowan ska ha till den stora ceremonin. (Hon ska förresten ha en 3-dagars workshop ”The River that Finds Us”, direkt efter påsk. Stor risk att jag fastnar några dar extra här?)

Hela programmet är i alla fall spikat. Yoga med LARUGA, LUNA, EMMA, VIKTOR, ANNA-MARIA, KLAS och ANNKI. Dans med EUGENE, KAVINA, GUY och ROWAN. Samt diverse andra spännande saker med LAMITHA, ISA med flera. Just det ja, jag höll ju på att glömma BOB HANSSON. Undrar vad han ska hitta på i år månne? Vissa saker är liksom överraskningar även för oss som håller i programmet.

I morse sov jag ut, jag behövde verkligen det. Men i morgon bitti! Då! Då ska jag verkligen sätta klockan tidigt så att jag kommer upp till morgonyogan.

Häromkvällen kom Sacha, vår långa chefskock in till oss där vi softade i Loungen och sa med rödmosiga kinder att bastun var: ”Hot! hot! hot! hot! hot!”

Till slut maten ja. Jag hade gärna berättat mer, men middagen är serverad, och jag kan inte hålla mig en minut från alla nyttiga läckerheter som köket har dukat upp inne i Gula huset. Och jag skulle dessutom bli förvånad om jag inte får några härliga kramar i serveringskön. Så jag får berätta mer en annan gång…

Hoppas vi ses! / Magnus Skånberg, programassistent

Det är en sprakande blandning av workshopledare som kommer hit på torsdag. Vi har Anki Warberg och Emma Öberg som håller kundaliniyoga. På plats finns också Klas Landhal, en levande musiker och varm lärare i Samayoga. Vår kära Bob Hansson kommer hålla “Kundalini Writing” och prata om kärlek i vanlig ordning. I dansen har vi Rowan Jacqueline, hon leder oss genom Shamanistisk dans och dansceremoni. Guy Barrington delar dansen från hela sitt hjärta. Detta är naturligtvis icke nock. Det finns många fler workshopledare och musiker som längtar att få ge och leva med er, i er, blandas och känna hur det sprakar av nyfikenhet och utforskande i allt som är du. 

Det finns fortfarande platser kvar till festivalen. Ni kan boka HÄR.

Kom som du är.

Klapp och puss och kram och allt det där. /Lycke.

I förrgår kom jag hit från Stockholm. Stress, tunnelbaneförseningar, kaffe, kaffe, kaffe, grön gubbe, röd gubbe, bilar som tutar mig i nacken. Benen går och går mot den personen, den butiken, det och det mötet, går och går. Jag bara gör, men jag har inte riktigt mig själv med mig. 

Men så kommer jag hit, tar ett djupt andetag och andas ut. Här kan jag landa. Jag får vara precis som jag är just nu. Och det är okej. I morse blev det mjuk Kundaliniyoga och i kväll blir det dans workshop “Getting grounded, getting started” med Magnus Skånberg. 

Och nu snöar det. Jag ser en stor isbjörn som lufsar över ängen. April April jag kan lura er vart jag vill. Kom kom på Påskfestival! 

Stor Kärlek, Lycke. 

The Sun Child is a sculpture specially created for Ängsbacka’s Winter Solstice Ceremony 2011 in Sweden by sculptor and artist Rob Purday.

It came into the world as an expression of the essence of the new born that is held within the light of the returning sun. Timeless, innocent yet as ancient and wise as creation itself – The Sun Child as a deep symbol of new life and rebirth embodies the expression of the eternal creative soul at the deepest level.

Sometimes. Life calls into being art pieces that are made to embody the sacred. They are born out of a need to create a bridge between the sacred that dwells at once within ourselves as it does without. In a ceremonial context, this is its role. Each time they go to work, a relationship with the peoples and places it connects with builds.

Afterwards. We travel on and move back into life. Often the changes we experience through ceremony are subtle. We might not notice them. We might forget about them. Sometimes they are not so subtle. Whichever way, we move on.

Quietly, that piece will begin to possess a story of its own that if we could write it down would interweave all the stories of all the peoples and places whom it touches along its way. In this way, its very essence gathers meaning and so it comes to life. If we can listen. If we can follow. Then it can, as it is imbued with the sacred, take us on a journey. It is an incredible thing.

The Sun Child will be revisiting Ängsbacka for Ceremony into Silence at the Yoga & Dance Easter Festival.

Here is a little of the story so far.

CREATION & BIRTH:

I arrived at Ängsbacka for the Christmas celebration of 2011. From my first contact, I found this community inspiring. I had never been here, nor to Sweden, so I needed to really ground into my preparation. How I work is that I listen. To the land. To the soul of the community as far as I am able. To the silent voices that ride the night air in the early hours of the morning when everyone is dreaming. Things are very lucid in this place.

The Winter Solstice Ceremony for Ängsbacka had a strong focus on rebirth, which would be traditional for this time of year. In this case, it was poignant, as it was evident the well established community had had many years of evolution behind them, yet, my great sense was that a shift was occurring and the next cycle of life was about to come in.

I followed this instinct and through all the dreaming that goes into this process, a vital and clear image kept coming to me. I began to see that I needed to carry a physical Sun Child. I followed this and went to sculptor Rob Purday, who works in the most delicate and sensitive way. One level of his work is to craft pieces for ceremony, healing purposes or rites of passage. He can, like no-one else I know, craft for the sacred. When he works he literally allows the spirit of the material he works with marry the intention of the piece to find itself. The result always exquisite. So. I went to him and asked him to craft a Sun Child. Yes, was the answer. I gave a brief description of my own impressions and left it with him.

To understand more of that process from Rob’s perspective as a creator follow this link – THE SUN CHILD

It’s creation was to deadlines. The swaddled bundle handed over to me in Central London just before my departure to Sweden. It was beautiful. Peaceful. Captured so eloquently were the ancient yet innocent features. Crafted from burr oak, laid with a golden belly and stream of golden tears. The Sun Child was coming into being.

In ceremony, it’s time of birth was a tender thing. Carried first by the men of the community The Sun Child remained wrapped and was blessed beneath the light of the stars in amongst forest. The women carried it down to a sacred fire and tenderly unwrapped it from its swaddling. The exchange between Sun Child and the community were extraordinary in these moments.

Marianne, one of the women present said of the experience: “Holding The Sun Child was beautiful and very special. I know that I have met it in my dreams before I saw it. Bringing it out into the world felt so right – like I’m bringing my own soul out into the world – what a symbol!! I feel like I have given birth 3 times – to my two children and to my soul – and the last was by far the most painful – the sun child is for me a symbol of that”.

And so, in that work, it had been my hope to hold the space where deeper levels of creativity were encouraged to come to life. Through the course of events over Christmas, I think, we faired well along that way.

A CONTINUING JOURNEY:

On my return, I felt The Sun Child’s job was done and placed it safely away. Not knowing when it might emerge again – my assumption was that as a Winter Solstice piece it would be kept for this purpose.

How strange and beautiful these things can be. When we listen. On my return to Ängsbacka for Easter, I am asked once again to fulfil a ceremonial role. My brief was to embrace death and rebirth. This is similar, but different to Winter Solstice.

Once again I go into a silent, dreaming place. I was shown an image of a person laying in foetal position inside the earth, as though in an ancient burial. They were laying in the earth womb, surrounded by many flowers and their bones were shining gold. Simultaneously, I felt a pull to where the Sun Child lay sleeping. The Sun Child is in the same foetal position. It does not have golden bones – but bears a golden sun on its belly and golden tears. Even though I had assumed that this piece was wanting to work only for Winter Solstice – it felt to me as though it was determined to make another outing to Ängsbacka.

The Foetal position symbolises that in death we return to the womb of our earth mother, returning to the seed state we began this life with we ready to journey into rebirth, that would be new life. There is a lot to say about this – it is a very deep symbology, but for now, this is the essence of meaning behind what I say.

The Sun Child’s presence acts as a continuum from one ceremony to the next. I think it is easy to do a ceremony and then forget all about it. The ceremony will always be working for us, so it’s a good thing to touch back in again. When we do, we might be startled to recognise the subtle shifts that have occurred since.

Those who were at the Winter Solstice Ceremony and dances have the opportunity to experience a re-connection, while new people can say ‘Hello’. The Sun Child is after all a very sociable creature and loves to be held.

Within these motions therein is a mystery. An unknown journey, that seems to know itself and its own direction. This is the profound beauty that gifts like these do bring us. It brings us to reflect upon how and why as a human race we do need sacred art. It brings us to reflect upon the importance of the role it plays. Indeed – the discussion can lead us into that hot debate around ‘What is art?’ – and perhaps give the more conservative art worlds some food for thought.

Working in such an alive way, is exciting and an honour. There will be lessons which are held within the mystery of the piece and all it is connected to. These will unfold in good time.

All we do is listen.

All texts and images appearing on this blog post are copyright of the author and artist, Rowan Jacqueline, unless otherwise stated. All rights reserved. 2012.

Jag har varit med på Mindfullness- Befriande Sång med Kefas Berlin när han kom till Fridhems kursgård. Jag vill verkligen rekommendera hans kurs. Kefas är en underbar, ödmjuk och följsam ledare. Hans övningar är lekfulla, intensiva och ibland utmanande. Kefas erfarenhet gör att han anpassar övningarna efter deltagarna.

Kursen passar både för den som vill utforska sin röst men inte är så van att sjunga och också för den som har en tränad röst och vill få nya utmaningar. Själv älskar jag att sjunga men gör det hellre än bra. Efter Befriande Sång känner jag mig mera ödmjuk inför mig själv och vågar lita på min röst och har slutat att värdera den bra eller dålig. Nu sjunger jag hellre!

Ta chansen när Kefas nu kommer till Ängsbacka i slutet av april! Du har inget att förlora vad än du önskar dig.

Charlotta

Tisdagen 1 maj kl 10:00 till 23:00

En skön dag där vi tillsammans skapar en atmosfär av tillåtelse, där vi möts i öppenhet och njuter av mångfalden i programmet som erbjuds!

Det är möten, vara tillsammans och dela stärkande upplevelser som står i centrum denna dag. Vi har hyrt ett härligt ställe där det finns gott om plats att träffa nya och ännu nyare vänner. Det kommer att bli Raw Food Café av en kvalitet du inte kommer att glömma, och medans du bara njuter av att vara i den sköna Ängsbacka atmosfären, kan du välja att vara med på

•  Heart Dance – Eli Helland
•  Zen-coaching – Kåre Landfald
•  Bahjans – Bjørn Vasudev Årstad
•  Rebirthing – Kalyani Christina Nord
•  Tantraintroduktion – Lin Ananda Holmquist
•  Singing from being, sång workshop – Eli Helland
•  Systemuppställning/ familjekonstellation – Tore Kval
•  Yoga m.m…

Det finns möjlighet att vara med i en sharing-grupp under dagen och fram mot kvällen kan du slänga dig upp på Öppen scen eller virvla runt i befriande dans…
Arrangemanget är alkohol- och drogfritt.

Oslo väntar på dig!
Låt oss skapa något vackert tillsammans.
Något att vila i, något att minnas, något som kanske ger mersmak…

Du kan redan nu boka biljett och sparar på att göra det:
Pris vid förköp för hela dagen: 250 NOK/ 290 SEK
Pris vid entrén: 290 NOK/ 340 SEK Endast heldagsbiljetter säljes.
Betalning från Sverige 290 SEK till konto 5038-7448 och märk inbetalningen med Oslo Ängsbackafestival 1 maj
Betalning från Norge: 250 NOK till konto 1645.15.43370. Kom ihåg att märka inbetalningen Oslo Ängsbackafestival 1 maj.

Vill du vara med och hjälpa till ett pass på tre timmar plus en timme och få dagen gratis? Då hör du av dig till Festivalledare Eli Helland på elihelland@hotmail.com

Welcome to Oslo Ängsbacka Festival!

Tuesday 1 of May at 10:00 am till 11:00 pm

Together we create a beautiful day with an inviting and open atmosphere,
enjoying a rich program with nice opportunities to empowering experiences.

You are invited to meet and share in nice surroundings, with relaxing hang-out space, Raw Food Cafe and several workshops offered:

• Heart Dance – Eli Helland
• Zen-Coaching – Kåre Landfald
• Bahjans – Bjørn Vasudev Årstad
• Rebirthing – Kalyani Christina Nord
• Tantra Introduction – Lin Ananda Holmquist
• Singing from being, singing workshop – Eli Helland
• Family constellation – Tore Kval
• Yoga etc…

 During the day you can join a sharing group, and towards the evening throw yourself in front of an audience at Open Stage or just enjoy some liberating dance.
The event is alcohol- and drug free.

Oslo is calling you!
Come and create something beautiful together with us.

You can book your ticket right now and save by paying 290 SEK to Ängsbacka: Handelsbanken, PO Box 497, 651 11 Karlstad
Swift Address: HANDSESS (banking and country trails)
IBAN: SE5460000000000377483508 (Bank ID number and account number)
If you pay at the entrance, the price for the whole day is 340 SEK.
There are only whole day tickets available.

If you want to help out four hours during the day and get the whole Festival for free, contact the leader of the festival Eli Helland at elihelland@hotmail.com